söndag 14 november 2010

(S)nurrigt värre för Mona

Att det är stormigt inom det socialdemokratiska partiet har väl ingen, med någorlunda koll på nyheter, missat va? Lite fascinerande att Mona Sahlin uppmanar sin egen partistyrelse att ställa sina platser till förfogande, samtidigt som man erkänner sin politik som felaktig. Om S ska få någon ordning på sin politik behövs det krafttag, det behövs troligtvis en ny ledare i partiet. Inget ont direkt om Mona, men hon har inte det där lilla extra som krävs för att lyckas. Hon hade det nog tror jag, men det var för ett antal år och Toblerone sedan tyvärr. Hur ska då S komma ur sin nämnda kris? Om jag får gissa, vilket jag också får, behöver man distansera sig från MP och V. Allians-pakter känns mer högerpolitik på något sätt, svårt att förklara, men känslan är så. Dessutom är V stämplat ganska hårt och man har väl inte riktigt gjort upp med sitt förflutna som råa kommunister. S behöver nog driva sin egen politik grundat på att regera själva i minoritet med stöd av andra partier. Sedan krävs det ingen politisk doktorand för att lista ut att S helst samarbetar med MP och V, men folk är nog rädda för en regering med en kommunist i som Maud Olofsson så vänligt uttryckte sig om Lars Ohly. 

Socialdemokraterna behöver få fram en ledare som deras målgrupp, den arbetande klassen, kan se som en av deras. Det gäller för S att hitta den där ledaren som har ett folkligt stöd, något som idag saknas. Samtidigt är det nog väldigt viktigt för S att inte stressa fram ett nytt namn, det är en viktig process som måste tänkas igenom både fyra och fem gånger.

/Herr W

Mediedrevet: AB, AB, AB, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, DN, SvD, SvD, SvD, SvD

torsdag 4 november 2010

En storm i ett vattenglas

Det har, under de senaste dagarna, diskuterats friskt kring Björn Wimans beslut att plocka bort en Rocky-stripp från DN kulturs seriesida på nätet, då denna omnämner "judarna på Bonnier" som anledning att han bara får tag i struliga partners av motsatt kön. Wiman hävdar, och detta har jag full förståelse för, att antisemitismen aldrig dör ut, något som jag också håller med om. Aftonbladets Åsa Linderborg kontrar med ett inlägg om att strippen är gravt ironisk och driver med svenskars förmåga att inte våga vara kontroversiella, någonsin, något som jag som utbildare stöter på ganska ofta. Detta är något jag, som välbevandrad Rockyläsare, håller med om. Wiman försvarar sig i dagens DN kultur, dock har jag inte lyckats hitta den artikeln på nätet, med att på något sätt dumförklara delar av läsarskaran. Visst, förståelsen för ironi bland dagens ungdom är, efter egna studier av skolungdom, fruktansvärt låg, men den ökar inte av att inte utsättas för ironi. Och en fråga är hur vi ska kunna, i sann demokratisk anda, diskutera och minska antisemitismen om vi hela tiden nästan blundar för att den finns och dessutom censurerar inlägg som är beredda att ta fighten, för att parafrasera en gammal fackslogan? Wiman har även skrivit en del annat om antisemitismens frammarsch i Europa, men samtidigt känner jag personligen att frågan måste få behandlas på flera sätt. Ett sätt är en sjukt ironisk seriehund ritad av Martin Kellerman, som faktiskt driver med allt och alla, däribland boråsare på Vattenfestivalen (i Rocky-album 1 eller 2).

För att avslutningsvis kommentera min kollegas inlägg i bjud-gate, undrar jag också var gränsen går. Jag själv anser att politikerna är vuxna människor som tagit sig till en maktposition via oftast hårt arbete, och därför även vet att de står i en utsatt position. Men det är fortfarande en stor skillnad på att hedersgästa en tennisturnering mot att åka på en bjudresa. Snart är det väl stor kalabalik över att politikerna går på Nobelmiddagen!

/Dr T

Drevet: DN, Aftonbladet, DN

tisdag 2 november 2010

Gåvorna fortsätter att hålla journalisterna i arbete

Efter att Sofia Arkelsten blivit misstänkt för mutbrott, något som kritiserades av bl.a. Mona Sahlin. Går nyhetsmedierna idag ut med att Mona Sahlin också hon riskerar åtal för mutbrott. Sahlins brott? hon fick biljetter till Swedish Open och använde dem. Summan av biljettpriset ska visst uppgå till 7500 kronor, en "gåva" eller om man så vill inbjudan som hedersgäst, från en ideell förening. 

Sahlin själv anser att det är viktigt att stödja svensk idrott, något som officiella personer bör göra genom att visa sig på arrangemangen. Kungen och Drottningen visar ju ibland upp sig på olika idrottsarrangemang, statsministern och andra människor i politiska toppen likaså. Ska man gå på vad som gällde för Arkelsten, så var det ju att om resan var tråkig utan underhållning då var resan okej att bli bjuden på. Då är ju frågan om man inte kan komma undan med tennisbiljetter med, kan man bara hävda att tennis är tråkigt så är det lugnt.

Den här bjudsoppan, som vi kanske får döpa till "bjud-gate", liknar dock mest löjligheter om ni frågar mig. Är journalisterna rädda om sina jobb och måste visa att de har nyheter att komma med? Dock kvarstår frågan, vad är okej som bjudning? Ett par biljetter till tennis, eller något annat idrottsevenemang där man är hedersgäst, det måste väl vara okej? När vi pratar resor till utlandet får man se till syftet med resan, men hedersgäster på idrottsevenemang borde väl vara okej? Ska det enda tillåtna vara en enkel lunch? Borde man inte se anledningen till bjudningen?

Herr W

Mediedrevet: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, SvD, DN, DN

måndag 1 november 2010

Vad får man ta emot egentligen?

Sofia Arkelsten hann bara bli utnämnd till partisekreterare innan medierna slängde fram stories för att smutskasta henne. Som vanligt får man känslan av att tidningarna har en stor databank över politikernas skandalerna, att ta fram när de får en framstående position.

Frågan är ju vad som är tillåtet att ta emot som politiker, är en resa fel att ta emot? Det kan ju vara till gagn för hennes utveckling som politiker att komma ut och se sig om i världen. Resorna är tydligen tillåtna om de är tillräckligt tråkiga, det vill säga mindre nöje och mera jobb. Företagen som bjuder politikerna på resor har ju en agenda med sina bjudningar, att påstå något annat är skitsnack. De har förmodligen en åsikt om hur riksdagen bör rösta i olika frågor. Givetvis bjuder de gärna in en och annan politiker och talar om sin ståndpunkt, varför är det så hemskt egentligen? Lobbyister existerar redan och gör samma sak. Det handlar om att bilda opinion, om att få fram sin egen åsikt, om att helt enkelt påverka beslutsfattarna.

Om jag hade mycket pengar och ett särintresse i en politisk fråga, då skulle jag definitivt bjuda ner regeringen på middag och förklara varför jag skulle vilja att de röstade på ett visst sätt.

/Herr W

Mediedrevet: Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, AB, AB, AB

Kan partierna agera som fotbollsklubbarna?

Att Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val är väl ingen insatt som missat. Nu höjs röster inom S om att Mona Sahlin bör avgå. Det börjar bli lite som i fotbollsklubbar, eller för den delen hockeyklubbar, att man sparkar sin tränare när det går sämre. Går politiken mot samma utveckling?

/Herr W

Mediedrevet: AB, AB, AB,