Kommer ni ihåg er skolgång? Jag har minnen från min kvar ännu, hur det alltid fanns skolkamrater som gjorde allt de kunde för att skada och såra andra elever för att öka sin egen popularitet. Dessa kallades allmänt i skolan för mobbare, och det gällde att hålla sig väl med dem och spela efter deras regler. Undlät man att göra saker på deras vis, följa deras kommando eller skratta åt det de sa, då slog de på trummorna och spred all möjlig dynga om personen i fråga. Allt handlade om att vinna popularitet på andras bekostnad, att göra andra sårade och ledsna för att själv framstå som bäst. Att säga emot dessa mobbare var inte lönt, ingen ville eller våga tro på något annat än vad dessa stora, tuffa populära killar och tjejer sa.
I vuxenvärlden är det medier, framförallt kvällstidningarna som tagit den här rollen i samhället. Minsta lilla uns av story som hittas ska blåsas upp i ofantliga proportioner, gärna kränkade material som anskaffats på mer eller mindre legala vägar. Allt handlar om att kränga lösnummer, allt handlar om att söka popularitet. Jag får väldigt ofta känslan av att journalisterna på dagens stora tidningar har kvar det jag skrev i första stycket i sina minnen. De var förmodligen de som drabbades av mobbare och mådde dåligt av detta, i vuxen ålder ser de sin chans att hävda sig och visa sig på styva linan som mobbare. Ringa på dörrar hos folk, ringa otaliga gånger, skicka sms och mail. Det låter ärligt talat som en variant av "stalking" som borde kunna leda till åtal, men man kan inte polisanmäla en journalist i dagens samhälle. De skulle bara skriva ännu mer om sitt offer och vinkla det ännu mer ofördelakigt.
Det som fick mig att skriva detta här, i en blogg som vanligtvis hanterar politik, är Ola Lindholms påstådda narkotikabrott. Lägg märke till att det inte har blivit rättsak av det hela ännu, Ola är INTE dömd skyldig. Ändå har det skrivits spaltmetrar om hur han borde avskedas och tas bort från ansvarsroller i sitt arbete. Detta grundat på ett urinprov vars resultat ska ha en såpass hög felprocent att polisen varnats att dra slutsatser grundade på detta.
Som jag har förstått rörde sig det positiva tester om små mängder, vad är det då som säger att Ola Lindholm är en narkoman? Absolut ingenting enligt mig, det kan finnas fullt naturliga orsaker till att det finns spår i Lindholms urin. Skulle det sedan visa sig att Lindholm har tagit kokain avsiktligt får vi väl ta diskussionen om hans olämplighet då, men först ska väl skuldfråga utredas innan kvällsmobbarna, förlåt kvällstidningarna, basunerar ut rubriker om narkotikamissbruk.
Om Lindholm frikänns i rättsal hoppas jag att tidningarna lägger lika mycket energi och plats på att rentvå hans namn. Givetvis lär inte detta hända då mobbare inte någonsin kryper till korset och erkänner ett misstag. Det kommer skyllas på en massa annat och skrivas en liten notis i pappersupplagan som ingen kommer läsa. Jag hoppas för Lindholms skull att han är oskyldig, annars är det korkat att så hårdnackat hävda sin oskuld. Jag tror och hoppas för Lindholms skull att han är smartare än så. Frågan om vad som driver journalisterna är lite spännande, men jag tror att det handlar om ångest från barndomen, en vilja att hävda sig, och kanske en bitterhet över att man inte vågade ringa BRIS och säga ifrån! Skämmas borde de iallafall, skriv istället om nyheter som kan lära folk något om hur vårat samhälle ser ut och fungerar.
Ola skriver själv här: http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb
Mediedrevet skriver: Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, AB, AB, AB, AB, DN, DN
/Herr W
